Tjejvasan - check

Beviset för genomförd Tjejvasa.

Vilken resa!

Självklart trodde jag inte att det skulle vara lätt som en plätt att åka Tjejvasan - Herregud det är ju faktiskt 3 mil man åker.

Men jag hade förväntat mig att jag skulle kunna åka skidor hela vägen vilket inte blev fallet.

Morgonen började bra med god frukost och goda marginaler.

Vi hann in till Mora för att hämta A's skidor som varit inlämnade för vallning innan vi drog iväg upp till Oxberg och starten.

När vi kommit fram och kliver ur bilen och hör kommentatorerna och ser storbildskärmen där de visade bilder från starten så började det pirra rejält i magen måste jag erkänna.

Vi tar våra ombytesväskor och traskar upp mot starten för att lämna dessa vid lastbilarna som sedan ska ta dem till målet och Prästholmen där vi ska byta om efter loppet.

En sväng till Bajamajorna blev det också och jag är imponerad över vilken organisation det är!

Vid varje rad "major" så står det en gubbe och har koll på när det är en ledig och vinkar då fram nästa kvinna på tur.

 Så smidigt och ingen trängsel. 

Tiden går så vi hämtar våra skidor och tar oss till vår startfålla för att lägga dit vår utrustning.

Tittar sedan på när några från startleden framför oss drar iväg och känner in stämningen.

När det är en kvart kvar så skuttar jag in och tar av mig överdragskläder som jag lägger i en säck som jag fått tidigare och som också skjutsas iväg till samma plats som ombytesväskan.

Kort stund efter får vi förflytta oss framåt till själva starten. Oiii...

När startskottet går spelas den klassiska Vasaloppslåten och jag bara ryser i hela kroppen när jag tänker på att nu är det jag som står här i spåret som jag bara sett på TV förut.

Lite trångt är det allt i början och man får vara lite försiktigt för det trillar tjejer hit och dit i spåret. :)

Nu kommer sedan prövningen när jag inser att fästet är helt obefintligt.

Som ni kan se på banprofilen nedan så är det rätt mycket uppför i början och att då inte ha något fäste tar hårt på armar och axlar kan jag lova.

När jag vallat om två ggr och tagit mig till Hökberg är jag så trött så trött och känner mig helt gråtfärdig.

Ska jag bryta?? Kommer jag orka ta mig till målet så här??

Tar mig lite blåbärssoppa, energidryck och en bulle och får lite mer energi.

Klart jag ska fortsätta!

Drar iväg igen och hinner inte åka så långt förrän jag ser en Swix kille i spåret som står och hjälper några tjejer med vallan.

Jag ställer mig på led och får stå i kö en bra stund men det kan det vara värt för att kunna åka skidor igen. :)

Härligt! Nu fick jag åtminstone fäste igen...men vad nu...vart i hela friden tog spåren vägen???

Spåren är nu nästan obefintliga och där det är spår så är de breda som två spår tillsammans och så otroligt guppiga så det går knappt att åka i dom.

Det blir till att fortsätta staka och hålla balansen så gott det går.

Blir lite full i skratt för alla ser ut som att de nästan aldrig har stått på ett par skidor förut, fniss.

Vid Eldris blir spåren bättre en liten stund och nu är det bara 9km kvar och det känns mycket lättare allting.

När jag passerar 8 km skylten så tänker jag att nu är det ju inte ens 3 varv runt Sidsjön kvar så nu är jag nästan hemma. :)

Positivt tänkande ni vet. ;)

När 1 km skylten passeras börjar det kännas grymt bra, folk står överallt och hejar på och när jag kommer och åker in mot målet måste jag erkänna att det är nära till tårar.

Får min välförtjänta medalj av en liten söt pojke, tar av mig skidorna och går iväg mot skidinlämningen och bussarna till duscharna.

Vilket äventyr jag har varit med om, och tro det eller ej men jag skulle faktiskt vilja göra det igen. :)

Kvällen avslutade vi med en fantastiskt god middag på MoraParken, där vi sedan dansade natten lång till Scotts.

Trodde inte att jag skulle vara kapabel till att dansa samma dag som jag tidigare kämpat mig igenom 3 mil, men det gick förvånansvärt bra.

Men nu är jag tillbaka till vardagen igen och nu står det plugg plugg plugg på mitt schema en tid framöver.

Nåja, lite träning måste det bli också för nu ska det tränas inför nästa utmaning - Tjejvättern.

Kram på er från en lite trött Tjejvasalöperska