Ännu en sjukdag

Mitt lillhjärta har blivit riktigt dålig, hostar som bara den och har hög feber.

Han har sovit en stund idag så då passade jag på att plugga lite.

Inser att det jag gör just nu är "jobbar heltid" och vabbar på samma gång.

Inte helt lätt att få ihop erkänner jag.

Börjar känna mig riktigt nervös inför kommande tenta som jag har på måndag.

Det är så typiskt att L har en lång jobbarvecka precis just nu. =o/

Men det är bara att försöka läsa så fort tillfälle ges, problemet blir bara att ibland vet jag inte vad jag har suttit och läst då tankarna inte hänger med i tempot jag vill. :)

Värd att bära på

Måste bara berätta historien om en lite speciell urna som jag vart helt förälskad i när jag sprang på den.

 Detta hände när familjen var på en minisemester i Stockholm för att bland annat hälsa på L's mormor samt fira vår bröllopsdag.

Barnen fick bestämma vart vi skulle äta middag dagen då vår bröllopsdag var, det blev Pizzahut.

En lite förvirrad kypare tog emot oss och visade oss vårt bord och gav oss våra menyer.

När vi bestämt oss för vad vi ville ha fick vi vänta och vänta på att han skulle komma och ta vår order.

Efter ett bra tag kom han och skrev ner vår beställning och kilade iväg till köket med den.

När vi suttit bra länge och väntat så ser jag att det ligger pizzor och väntar på att få bli utburna vid disken.

Säger: -Jag slår vad om att det är våra!,

Jodå, mycket riktigt var det våra och det var väl inte den varmaste pizza jag ätit kan jag medge. :(

Orkade inte bråka utan nu åt vi och hade det jättemysigt allihop.

När vi ätit klart väntade vi in kyparen för att få beställa lite kaffe samt att tjejerna skulle få glass som ingick i deras meny.

Men som vanligt....ingen kypare ville veta av oss.

Vi vinkade till honom flera ggr och lilltjejen gick till och med fram och drog honom i byxbenet och sa att hon ville ha glass, fniss.

Tillslut blev L lite irriterad så han gick fram till en av tjejerna och frågade om han kunde hämta två koppar kaffe själv. 

De visade honom vart kaffet stod!!!

Trodde väl ändå att någon skulle komma och ta vår beställning, men inte. Grrr...

Nu började vi bli hyffsat less, så vi drack vårt kaffe ganska snabbt och barnen slukade sina glassar.

Vi sa till i god tid (när vi hade kaffe kvar i kopparna) att vi ville betala.

Bäst att vara på den säkra sidan, då får vi säkert notan när vi är färdiga.

Eller INTE!!!

Han gick förbi oss flera ggr och sa -Just ja!! när vi påminde honom om att vi ville betala.

Tillslut kom han med lapparna som han skrivit beställningarna på och frågade oss om vad vi hade beställt!

Helt galet!

Vi talade om vad vi hade ätit och tänkte att nu får vi väl ändå notan.

Nehej då, vi väntade och väntade och väntade tills L till slut sa -Kom nu går vi!

Jag som är lite veligare tyckte att vi kunde vänta en stund till, men till och med de som satt vid borden intill och hade bevittnat härligheten sa att de tyckte vi skulle gå.

L sa till en av tjejerna i personalen att nu går vi, jaha sa hon bara då.

Så då gick vi! :)

Middagen skulle nog ha kostat mellan 6-700:-

Undrar just om han har kvar sitt jobb??!!

Tillbaka till urnan nu...he he.

Trodde ni att jag hade tappat tråden va?! ;)

Dagen efter när vi strosar omkring i storstaden springer jag på den - URNAN.

Övriga familjen hade väntat utanför butiken där den fanns så jag går ut och frågar L om jag kan köpa den.

Den kostade ungefär 700:-, precis vad vi hade "tjänat" på middagen vi inte behövde betala, he he. ;)

Efter lite beslutsångest (som ni vet att jag brukar ha) så blev den iallafall min.

Det roliga var att vi skulle åka hem med tåget några timmar senare så vi gick och kånkade och bar på en stor ställning och en stor och otymplig kruka genom Sthlm en hel em, ha ha.

Men säga vad man vill, många minnen rymmer den iallafall.

Kram från sjukstugan