Vernissage

Häftiga foton och djupa funderingar

Igår kväll var vi iväg på vernissage och tittade på de riktigt häftiga bilder som min förstfödde skatt fotat tillsammans med sin vän Sigrid.

Det är Matilda som står bakom kameran och Sigrid som gör ett fantastiskt jobb framför kameran.

Blir verkligen galet imponerad!

Tjejen målar alltså sig själv svart från topp till tå och posérar sedan utan en tråd på kroppen både på Sundsvallsbron och sedan i ett närområde.

Ber om ursäkt att bilderna inte blev tipp topp men jag glömde tyvärr kameran hemma.

Dessa bilder fick tas med min kära sambos telefon då min låg kvar i jackfickan också, haha.

Den här väldigt mörka gillar jag väldigt mycket.

Mörk, kall och ängslig liksom.

Men ändå något som trollbinder mig.

Även denna när hon sitter i trappan är otroligt vacker!

Tycker Matilda har fått till sina foton väldigt bra.

Vinklar och linjer på rätt ställen enligt mitt tycke.

Lite stolt mamma här då. ;)

De här är ju riktigt häftiga tycker jag!

Sååå snygga med kontrasterna av metallbandet mot hennes nakna hud.

Och här kan jag tolka in att hon tyst lider på den första bilden, men att hon börjar ta sig ur lidandet på den andra där hon fått vinden i håret och kommit lös med delar av kroppen i alla fall.

Inte ofta man lägger in tolkningar i saker som man ser eller som händer här i livet, men väldigt nyttigt att stanna upp och göra det ibland.

Det som slår mig är att när jag gör det så kan en sak som jag tolkar på ett sätt först till slut bli någonting helt annat.

Avslutar med att visa kontrasten till det mörka.

Här har hon gått över till vitt instället, men som jag ser dessa bilder är det ett ljusare yttre, typ en fasad, fast hon känner sig fortfarande väldigt instängd och har svårt att ta sig ur det.

Fler foton visades, men tyvärr fick jag inte alla på bild.

Ja det var vår kväll igår det!

Tusen tack Matilda & Sigrid för att vi fick komma och ta del av ert arbete!

Som sagt...otroligt imponerad av tjejerna!!

Natti natt